De senaste dagarna har som vissa av er kanske redan förstått mest bestått av upplevelser på den lägre skalan av de roligaste sakerna du kan vara med om i livet.
De är tungt, många kan ge possitiva ord som att du är stark, detta klarar du. Jajaja tjat! Jag är less på att alltid vara less, arg på att alltid vara arg och ledsen på att alltid vara ledsen och besviken osv..
Är dax för soliga dagar både ute och inne!

Jag vet att... eller jag känner någonstans att dessa dagar är påväg, de gör jag.. men behöver verkligen en stund för mig själv på någon obestämd plats ett tag. Ett tag kan vara en vecka, eller en dag. Bara och tänka och hela mig själv. Är så lätt att andra börjar tänka åt en och vips så vet du inte vad du egentligen tycker och vad man egentligen vill. Tror att det är lättare att prioritera tiden rätt efter det; både med sig själv och med andra, de man älskar och övriga bekanta.
Jag har självrespekt och självdiciplin rent generellt och ska inte låta dessa bra egenskaper försvinna från mig punkt!

Som grädde på moset fick jag ett mindre roligt samtal av pappa som säger att hans bror dött i förra veckan :'/
Nog jobbigt för mig även om jag kanske inte hade den bästa relationen med honom, men mina tankar går till pappa och de andra bröderna i GBG och London. Sist men definitivt inte minst till min kusin Josefine!

Vila i frid farbror Navider Sidhu! <3