Lånade bild och text, tycker den stämde bra. 

Tankar..

 

Har varit rätt inaktiv men kämpat på med mitt. Kan inte säga att jag haft de värst, de har funkat, men känner en längtan att bara få det exakt som man vill. Många drar sig undan när de varit jobbigt på olika sätt, tål inte sånna riktigt.. vad tänker dessa? Jag själv är sån att är du nere så försöker jag göra dig glad igen, åtminstonde försöker jag.

Har mina närmaste, många har försvunnit.. kanske bara under en tid vet inte. Men dessa människor som lyssnat på mig och funnits där kommer jag givetvis göra samma sak för.

De ända jag begärt är att folk ska försöka lyssna och förstå, då kommer jag fortare tillbaka till den jag vill vara och den ni vill att jag ska vara mot er (vill man muntra på annat sätt är de välkommet oxå såklart, är dock lyx för mig) men när även den förmågan försvunnit hos endel, vad finns då kvar. Hur fasen ska man orka ut å söka jobb och visa sig från sin bästa sida och vara glad och social i andra sammanhang då? Näe utan att söka empati, jag kämpar mestadels själv och då får folk ha förståelse för att de tagit tid, men kommer att nå dit jag tänkt iaf, hoppas jag.. lever på hoppet nu!

Funderat klart för idag tror jag :)