Någon som undrade vad jag var besviken på gällande min omgivning. Till att börja med är det såklart inte hela min omgivning, men vissa nära å kära.

Vet att man inte kan vara tillgänglig 24/7, är inte sån själv heller.. Alla behöver ensamtid ibland, hur skulle allt annars se ut.

Men att total verka frånkopplad å bara pyssla med "sina saker" hela tiden förstår jag inte heller.

Tar inte allt lika hårt nu när jag själv "gör lika mot lika" å gör vad jag själv tänker göra å vad jag vill. Men de är i första hand, hade ngn behövt mig självklart hade jag funnits där.

Men nu försöker jag nå dit jag vill å känner att de är helt rätt. 

Avslutningsvis: antingen tappar man kontakten/intresset eller så blir det bara bättre av att göra såhär.. Förhoppningsvis de sistnämnda. Men att gå runt å känna sig ledsen å nerstämd funkar inte dag in å dag ut iaf.

Nåväl, idag har jag iaf hunnit de jag tänkt å är rätt stolt. Sov tyvärr bara ca 2h inatt, tjuvsov väl nån timme sen. Iväg till Vct, till mormor gumman, följde mamma på nå ställen (ögonshopperi på hög nivå) hämtade ut penicillin (uvi igen ja ni läste rätt), Coop, diska, tvätta, lite AIK med J å co, duschen å nu SOOOVA! Gäller för fröken Emelie att balansera dagarna. Vill hinna endel innan (om) jag nån gång får ngt bra jobb. Ska försöka hinna mina småplaner till början av nästa v. Sen försöka dejta nån gamal vän kanske å bara njuta de jag kan förhoppningsvis.

:)

Hade tänkt lyssna på nån podcast typ Isabel Adrian å Rebecca Stellas... Tycker dom varit rätt sköna att lyssna på å drömma sig iväg lite i deras värld ;) tror jag skippar de, de verkar inte gjort nån ny(?) 

Ska nog kolla vart mitt skopaket befinner sig å kika om en jacka på nätet... Vet inte.. Åh känner mig både förkyld å  bakis för att jag varit vaken ett tag nu, dessutom har T9 (heter de så?) fått rätta typ 60% sav orden i detta inlägg haha så hejdå med er pungråttor!